Hmm, ja, det här med student. Inte så himla kul när man inser att efter det magiska datumet (12 juni! 12 juni! 12 juni!) är man inte längre en fattig, lat och partysugen studerande utan en fattig, lat och partysugen... eh, arbetslös?

Och jag vet, redan nu, att jag inte vill stanna i Sverige efter studenten. Det enda som egentligen håller mig kvar här, är ju det faktum att jag fortfarande går i skolan. När gymnasiet är klart, då finns det ingenting som hindrar (allt det andra jag har här, kan jag få på andra ställen också: min familj kommer att finnas bara en dator bort, dansa kan man göra var som helst och oavsett hur mycket jag älskar mina vänner får man alltid en kick av att lära känna nya människor, att inte vara fast i samma hjulspår.. ni vet.) Jag vill inte växa fast här. Jag är alldeles för rastlös för att vara kvar, stå stilla. Jag vill träffa nya människor, få nya inblickar och leva.

Men, let's face it - hade jag varit miljonär hade det varit lätt, men nu är det inte riktigt så. ;) Så jag har anmält mig till Cultural Cares au pair-program i USA & just nu håller de på att leta reda på en familj till mig. Känns skitbra, okej slavlön, men fatta vilka erfarenheter & vad coolt att få bli en sån del av en helt annan kultur!

I allafall, so far so good. Men så hittade jag en Nyzeeländsk hemsida om att vara "au pair down under" och ... wooh! Allt verkar tusen gånger bättre! I wanna go there! Har alltså spenderat några timmar med att fylla i en ansökan även till denna organisation.

Så nu är jag lite förvirrad igen. USA vs NZ, liksom. What to do?


/M