..är en enkel men vinnande kombination och garanterat likamed en bra kväll. Särskilt i sällskap av en viss hund, och utan tvekan innehållandes (minst) två kameror. ;)


På stan förut såg jag för övrigt en viss Armin (allmänt kallad värdinnan i det Hallbergska hushållet, iaf av mig & brorsi), världens sötaste & coolaste kille som egentligen jobbar på McDo Bergvik men som hoppade in och tog ett pass på Våxnäs för någon månad sedan.. haha, den kvällen alltså. In. My. Heart. ;) Idag stod han i allafall i kassan på sitt vanliga hak & servade småbarnsmammor på löpande band. Dutti pojke. :)

Och annars har jag haft en sjukt effektiv dag på stan och.. eh, det var väl allt. Om tio dagar (nio förresten - klockan är över tolv, därför är det inte heller längre 080808 och du slipper härmed ytterligare ett konstaterande av just detta faktum, congrats. ;) åker jag. 
Guess what? det var definitivt inte så här jag trodde jag skulle må drygt en vecka innan jag flyttar.

Nervös, ja, lite hyper, definitivt. Men inte.. så down. Inte golvad av en massa omständigheter, människor och situationer som var för sig hade gått att hantera, men som när de kommer samtidigt har gjort mig alldeles.. överväldigad. Jag vet att jag kommer att klara av det, jag vet att för många andra kanske det hade varit oväsentligheter, men just nu, just här, är det för mycket och för stort, och just nu känns det inte helt okej.

Jag inser att det kanske inte är ett supergenialiskt drag att lägga upp någonting av detta, men snälla, tro inte att jag fiskar efter "medlidande", jag behöver inga kommentarer.. jag måste bara få skriva av mig, sätta ord på vad jag tänker, få någon slags struktur över huvud taget. För att just nu är det så här det är.
Och just nu pallar jag inga spel eller masker, jag behöver vara på riktigt, mer än vanligt, för att orka med. Om än osammanhängande, neurotisk, patetisk och alldeles over-the-top - just nu är det jag. Och jag måste ta mig igenom det här.

/M