Alltså, vad är grejen med våra sega stängningar? För många donuts och för lite jobb I guess, ikväll (i morse?) blev vi klara halv tre.. bra jobbat liksom. :p Sedan lekte jag chaufför till Herrhagen (rödljus? naah) och höll på att somna på vägen hem till Forshaga, men nuu är jag helt plötsligt pigg igen. Very lägligt.

Och hela jag luktar illa och jag har ätit alldeles för mycket för att kunna sova, så istället lyssnar jag på Moneybro, äter lite till och tänker. Ännu mer. Har man väl börjat prata, väl öppnat sig, så blir det jobbigt att inte få tala om hela historien, berätta allt, ge ett sammanhang, och därför bryr jag mig kanske mer än jag borde? För egentligen betyder det ju ingenting. Det är bara det där sjuka bekräftelsebehovet, ytterligare en gång, och egentligen borde jag inte lägga så mycket energi på något/någon som bara kommer att försvinna, ut i sanden, ut i världen. Vi glömmer hela grejen, va?

För nu är det bara femton dagar kvar.


/M