Blaah, vad allting blev jobbigt nurå. För det första har jag officiellt sagt upp mig idag vilket borde kännas underbart.. men just nu blev det bara jobbigt? Helt plötsligt vet jag inte hur jag ska klara mig i framtiden utan minimorötter och BOP-strul och QP-grillar (eh, jag lär föneka att jag någonsin har skrivit detta imorgon hah), men det som irriterar mig mest är att det jag främst kommer att sakna är.. tryggheten. Jag vet hur allting är på McDonald's, jag har ett svar på varje fråga någon kund kan tänkas ställa (huruvida det sedan är sant eller inte är en helt annan sak), en hamburgare för varje humör (omg nya reklamjingeln for sure; "McDonalds, en hamburgare för varje humör, lalalaa" eller njae, kanske inte) och jag är fett bra på servicen. 99 % av tiden är det det förutsägbara som kills me, men just den här procenten känns det bara.. tryggt, allt det här. Just nu skulle jag nöja mig med working 9-5 och ordning och reda löning på fredag, låt mig åldras tio år och ge mig en man och 2.1 barn, villa vovve volvo, för just nu skulle jag inte ha någonting emot det.

Dessutom var allting kaos ikväll vilket ledde till att jag inte slutade förrän vid halv två och hann inte träffa my girls (men vi har nattstädare vi har nattstädare vi har nattstädare, foka på det positiva liksom, yiha), vilket var något jag hade sett fram emot hela dagen. :(

Och för det tredje vill jag röka. Badly.

Men vill ni veta det allra sorgligaste? Jag är nykter. Och ändå skriver jag sån här skit.


/M